Rätt till frihet att resa

Fri rörlighet till personer existerar ett från dem fyra friheterna inom Europeiska unionen samt ett primär rättighet likt ger unionsmedborgare riktig för att fritt röra sig samt uppehålla sig inom unionens territorium, inom enlighet tillsammans dem villkor samt begränsningar vilket fastställs inom unionsrätten.^[1] mot modell kunna ett unionsmedborgare utflykt mot enstaka ytterligare medlemsstat än den var denne alternativt denna existerar medborgare på grund av för att turista, jobba alternativt analysera, utan några krav vid inresetillstånd, uppehålls- alternativt arbetstillstånd.^[2] Personer liksom åtnjuter fri rörlighet omfattas från enstaka likabehandlingsprincip liksom innebär för att dem, tillsammans vissa begränsningar, besitter riktig mot identisk behandling inom den mottagande medlemsstaten likt dess egna medborgare, särskilt vad gäller rätten för att ta jobb alternativt driva företag samt resurser mot social säkerhet.

Även tredjelandsmedborgare äger inom regel riktig mot fri rörlighet då dem följer tillsammans med alternativt ansluter sig mot enstaka familjemedlem likt existerar unionsmedborgare samt vilket utövar rätten mot fri rörlighet, dock förmå inresetillstånd alternativt, nära uppehåll inom mer än tre månader, en uppehållskort krävas inom dessa fall.

Den fria rörligheten på grund av personer härrör ifrån den fria rörligheten på grund av arbetstagare, likt instiftades genom Romfördraget samt förverkligades beneath enstaka förändring fram mot samt tillsammans slutet från 1960-talet.

Den fria rörligheten utökades senare mot för att omfatta andra ekonomiskt aktiva personer, såsom egenföretagare samt arbetssökande. Genom Maastrichtfördraget infördes unionsmedborgarskapet samt den fria rörligheten äger sedan dess utvidgats mot för att omfatta samtliga unionsmedborgare, även dem liksom ej existerar ekonomiskt aktiva, mot modell turister, studenter samt pensionärer.

Den fria rörligheten existerar villkorad tillsammans med vissa krav vilket fastställs inom rörlighetsdirektivet; till uppehåll inom upp mot tre månader gäller endast krav vid besittning från en giltigt resehandling alternativt nationellt identitetskort vilket styrker unionsmedborgarskapet. Rätten för att röra sig fritt förmå begränsas tillsammans med hänsyn mot allmän ordning, allmän säkerhet alternativt folkhälsa.

beneath vissa omständigheter, mot modell nära förbrytelse, kunna enstaka individ utvisas ifrån den mottagande medlemsstaten samt beläggas tillsammans återreseförbud.

Utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Den fria rörligheten sträcker sig åter mot detta europeiska samarbetets grundande vid 1950-talet. Viss fri rörlighet till personer ägde redan införts genom Parisfördraget inom start från 1950-talet, dock omfattade då endast arbetstagare inom kol- samt stålsektorerna.

detta plats dock ursprunglig genom Romfördraget, liksom undertecknades den 25 mars 1957 samt trädde inom kraft den 1 januari 1958, liksom vägen mot enstaka allmän fri rörlighet stakades ut. nära denna tidpunkt handlade den fria rörligheten inom inledande grabb ifall för att underlätta på grund av arbetstagare samt deras familjemedlemmar för att behärska röra sig fritt till för att ta jobb inom någon från gemenskapens medlemsstater.

Den fria rörligheten på grund av arbetstagare skulle i enlighet med fördraget införas genom ett stegvis process beneath enstaka tolvårsperiod. på grund av för att att nå ett mål eller resultat detta antogs ett rad förordningar från Europeiska ekonomiska gemenskapens råd inom start från 1960-talet. Olika begränsningar vid arbetsmarknaderna blev tagna försvunnen samtidigt liksom dem sociala trygghetssystemen samordnades inom avsikt för att underlätta på grund av gränsöverskridande arbetstagare.

detta fanns dock inledningsvis genom förordning (EEG) nr 1612/68, liksom trädde inom kraft den 8 november 1968, liksom fri rörlighet på grund av arbetstagare genomfördes fullt ut.^[3] Genom förordningen fick arbetstagare inom bota Europeiska ekonomiska gemenskapen riktig för att ta jobb inom enstaka ytterligare medlemsstat vid identisk villkor liksom dem egna medborgarna inom den medlemsstaten.

Denna förordning ändrades en antal gånger fram mot 2011, då den kodifierades genom förordningen angående arbetskraftens fria rörlighet.^[4]

Genom direktiv 68/360/EEG, vilket antogs samtidigt såsom förordning (EEG) nr 1612/68, fick arbetstagare samt deras familjemedlemmar även riktig för att röra sig fritt samt bosätta sig inom ett medlemsstat inom avsikt för att ta jobb där.^[5] Kommissionen antog 1970 ett förordning likt gav personer såsom tidigare varit arbetstagare korrekt för att stanna kvar inom ett medlemsstats territorium.^[6] Genom flera direktiv vid 1970-talet utökades rätten mot fri rörlighet samt bosättning även mot egenföretagare.^[7][8][9] inom start från 1990-talet utökades den även mot samtliga personer tillsammans tillräckliga tillgångar till för att ej utgöra enstaka tryck vid den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem beneath vistelsen.^[10] Samtidigt antog rådet en direktiv ifall för att ge identisk rättigheter mot studenter.^[11]Europaparlamentet ansåg dock för att detta direktiv antogs utifrån ett felaktig rättslig bas, såsom åsidosatte parlamentets påverkan beneath lagstiftningsprocessen.

Direktivet upphävdes efter enstaka mål angående ogiltigförklaring, samt ersattes från en nytt direktiv 1993.^[12]

Genom fördraget angående Europeiska unionen, liksom trädde inom kraft den 1 november 1993, infördes en unionsmedborgarskap på grund av varenda medborgare inom unionens medlemsstater. Genom rörlighetsdirektivet, vilket ersatte samtliga tidigare direktiv angående rätten mot bosättning, infördes bestämmelser tillsammans med utgångspunkt inom unionsmedborgarskapet.

enstaka allmän uppehållsrätt infördes till samtliga unionsmedborgare till uppehåll inom andra medlemsstater inom upp mot tre månader,^[13] samtidigt liksom dem tidigare bestämmelserna sammanfogades inom ett enda rättsakt.^[14]

Lagstiftningens utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Den rättsliga grunden till den fria rörligheten till personer återfinns inom nyhet 21.1 samt produkt 45 inom fördraget angående Europeiska unionens funktionssätt (ursprungligen Romfördraget).

Bestämmelserna besitter utvecklats ovan tiden genom ett rad olika rättsakter, såsom direktiv samt förordningar. Numera finns bestämmelserna samlade inom huvudsakligen tre rättsakter. Rörlighetsdirektivet reglerar genomförandet från rörelse- samt uppehållsfriheten till unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar, däribland villkoren samt begränsningarna på grund av för att dem bör ett fåtal röra sig fritt mellan medlemsstaterna.

Förordningen ifall arbetskraftens fria rörlighet reglerar rätten mot jobb samt andra bestämmelser liksom rör den fria rörligheten till arbetstagare. Slutligen reglerar socialförsäkringsförordningen samordningen från dem sociala trygghetssystemen tillsammans avsikt för att säkerställa för att varenda individ vilket nyttjar den fria rörligheten omfattas från endast enstaka medlemsstats socialförsäkringssystem åt gången.

Beståndsdelar

[redigera | redigera wikitext]

Den fria rörligheten består från flera olika beståndsdelar, däribland rörelse- samt uppehållsfrihet, rätten för att ta jobb samt rätten för att ett fåtal ingång mot social säkerhet vid identisk villkor vilket dem egna medborgarna inom den mottagande medlemsstaten.

Utgångspunkten inom den fria rörligheten existerar för att unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar bör behärska röra sig lika fritt mellan medlemsstaterna liksom inom dem. samtliga diskriminering vid bas från nationalitet existerar förbjuden, utom inom dem fall såsom existerar uttryckligen tillåtna i enlighet med unionens fördrag. Likabehandlingsprincipen innebär för att personer såsom åtnjuter uppehållsrätt samt utnyttjar den fria rörligheten bör behandlas vid identisk sätt såsom dem egna medborgarna inom ett medlemsstat.

Detta gäller särskilt anställda samt egenföretagare.

Rörelse- samt uppehållsfrihet

[redigera | redigera wikitext]

Uppehållsrätt innebär för att unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar besitter korrekt för att uppehålla sig vid medlemsstaternas territorium utan för att behöva inneha inresetillstånd, uppehållstillstånd alternativt motsvarande. Medlemsstaterna får ej begränsa resurser mot delar från deras territorium mer än inom den mån identisk begränsning görs till dem egna medborgarna.

Familjemedlemmar som inte är EU-medborgare behöver varken in- eller utresevisering om de har ett giltigt uppehållskort

Som unionsmedborgare besitter man chans för att utflykt fritt mellan medlemsstaterna samt för att uppehålla sig inom upp mot tre månader inom ett ytterligare medlemsstat. beneath dessa tre månader är kapabel man söka jobb alternativt turista. Såvida man ej existerar arbetare alternativt egenföretagare äger man äger beneath denna tidsperiod ej korrekt för att ta sektion från dem sociala biståndssystem likt finns inom den medlemsstat var man uppehåller sig.

Däremot besitter man korrekt mot ”nödvändig vård”, mot modell akutvård alternativt vård på grund av vissa kroniska sjukdomar.

För för att uppehålla sig längre än tre månader inom enstaka ytterligare medlemsstat behövs för att man tillhör ett från nästa kategorier;^[15]

• Anställda samt egenföretagare,
• De tillsammans med tillräckliga tillgångar till för att ej bli enstaka tryck till den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem samt likt innehar enstaka heltäckande sjukförsäkring,
• Studenter tillsammans tillräckliga tillgångar, samt heltäckande sjukförsäkring, till för att personen ej bör bli enstaka tryck på grund av den medlemsstat var man studerar,
• Närstående mot enstaka familjemedlem såsom möter något från dem ovanstående kraven.

Om personen faller utanför enstaka från dessa fyra kategorier finns detta ej någon korrekt för att uppehålla sig inom enstaka ytterligare medlemsstat efter detta för att dem start tre månaderna löpt ut.

Den mottagande medlemsstaten kunna då välja för att bevilja uppehållstillstånd utifrån nationella regler, dock existerar ej tvingad från EU-rätten för att utföra detta.

Genom olika direktiv vid 1990-talet utökades den fria rörligheten på grund av personer mot för att även innefatta andra grupper än arbetstagare, däribland studenter, pensionärer samt andra personer likt är kapabel försörja sig själva samt sin släkt inom den mottagande medlemsstaten.

Dessa bestämmelser återfinns idag inom rörlighetsdirektivet.

Grundförutsättningarna existerar för att man äger korrekt för att uppehålla sig inom upp mot tre månader inom ett ytterligare medlemsstat förutsatt för att man besitter en giltigt resehandling alternativt nationellt identitetskort. Perioden förmå användas på grund av för att mot modell turista; detta finns inga krav vid för att personen inom fråga äger en särskilt avsikt tillsammans sitt uppehåll.

beneath denna inledande tidsperiod äger man ej riktig för att utnyttja dem sociala biståndssystem likt finns inom den medlemsstat man rest in inom, dock däremot riktig mot vital vård.^[16][17] Den medlemsstat man uppehåller sig inom äger riktig för att kräva för att man anmäler sin närvaro inom enstaka rimlig tidsperiod ifrån inresan.^[15] dem inledande tre månadernas fria rörlighet förmå begränsas, alternativt helt upphävas, nära omständigheter såsom rör den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten alternativt folkhälsan.

Fri rörlighet till arbetstagare, egenföretagare samt deras familjemedlemmar

[redigera | redigera wikitext]

Det ursprungliga EEG-fördraget föreskrev för att fri rörlighet till arbetstagare skulle etableras successiv. Fri rörlighet till arbetstagare realiserades inom slutet från 1960-talet mellan dem sex medlemsstaterna: Belgien, land i västeuropa, Italien, Luxemburg, Nederländerna samt Västtyskland.

Den fria rörligheten innefattar likabehandlingsprincipen, vilket innebär för att europeiska arbetstagare ej får diskrimineras negativt gentemot dem inhemska arbetstagarna inom ett medlemsstat.

Den fria rörligheten på grund av arbetstagare inom EU existerar inom grunden en verktyg på grund av för att producera enstaka inre handelsplats till arbetskraft. EU-medborgare bör fritt behärska söka sysselsättning inom unionens medlemsstater samt till för att behärska utföra detta besitter dem getts ett riktig mot fri rörlighet.

Medborgare inom medlemsstater tillsammans upphöjd arbetslöshet förmå då täcka nödvändigheten från arbetskraft inom medlemsstater tillsammans arbetskraftsbrist samt specialistkompetens förmå enklare hitta sysselsättning inom sin smala bransch då detta står fritt för att söka sysselsättning inom kurera unionen. Den fria rörligheten äger sin bas främst inom nyhet 45 inom EUF-fördraget, dock äger även utvecklats genom sekundärrätt, således vilket rörlighetsdirektivet, samt genom praxis, rättsliga avgöranden, ifrån EU-domstolen.

EU-medborgare äger genom dessa regleringar ett viss riktig för att röra sig mellan medlemsstaterna samt för att uppehålla sig inom ett ytterligare medlemsstat, angående vissa kriterier samt tidsramar uppfylls. Genom detta kunna eventuell obalans mellan passage samt efterfrågan vid arbetskraft samt arbeten jämnas ut.

För för att räknas såsom arbetare alternativt egenföretagare måste man nå upp mot vissa grundkrav såsom definierats från EU-domstolen.

Arbetet måste artikel stadigvarande samt löpande samt ske mot enstaka belöning. tillsammans med andra mening bör detta handla angående fast jobb mot ett inom förväg förutsebar ersättning. detta utför för att mot modell tiggeri alternativt tillfälliga påhugg ej ger ett riktig för att uppehålla sig inom ett ytterligare EU-stat. Däremot behöver ej lönen utgöras från valuta, detta går god för att jobba mot mot modell föda samt husrum på grund av för att kvalificera sig mot rätten för att uppehålla sig.^[18][19]

Familjemedlemmars rättigheter

[redigera | redigera wikitext]

Enligt rörlighetsdirektivet besitter familjemedlemmar mot unionsmedborgare ett härledd riktig mot fri rörlighet.

Syftet existerar för att säkerställa för att enstaka unionsmedborgare faktiskt förmå nyttja sin riktig mot fri rörlighet utan för att ge upp sitt familjeliv. Därför är kapabel mot modell ett maka alternativt man följa tillsammans enstaka unionsmedborgare då denna nyttjar sin fria rörlighet. Direktivet gäller endast då unionsmedborgare nyttjar denna rättighet genom för att uppehålla sig inom ett ytterligare medlemsstat än den var han alternativt denna existerar medborgare.

i enlighet med rättspraxis fastställd från EU-domstolen bör direktivets bestämmelser dock tillämpas analogt även då ett unionsmedborgare, liksom tidigare varit bosatt inom ett ytterligare medlemsstat, ändrar bostadsort bostad mot sitt hemland igen.^[20][21]

Likabehandling

[redigera | redigera wikitext]

Personer såsom omfattas från fri rörlighet omfattas från likabehandlingsprincipen.

detta innebär för att medlemsstaterna bör behandla dessa personer vid identisk sätt likt sina egna medborgare, såvida ej unionsrätten ger dem riktig för att utföra åtskillnad. inom regel existerar all diskriminering baserat vid nationalitet förbjuden. Medlemsstaterna förmå dock begränsa utländska unionsmedborgares korrekt för att ta jobb inom vissa offentliga yrken, mot modell såsom polis alternativt domare.

detta existerar även tillåtet till enstaka arbetsgivare för att ställa krav vid språkkunskaper angående detta behövs på grund av anställningen, dock kraven måste då artikel lika på grund av varenda arbetssökande oavsett nationalitet.

I vissa fall förmå diskriminering existera tillåtet, exempelvis är kapabel ett medlemsstat begränsa resurser på grund av personer tillsammans med utländska examina mot vissa utbildningar, såsom läkarutbildningar, på grund av för att skydda folkhälsan.

Sådan diskriminering existerar dock endast rätt ifall den sker inom enlighet tillsammans med unionsrättens principer, inom synnerhet proportionalitetsprincipen.^[22][23][24]

Social trygghet

[redigera | redigera wikitext]

Personer likt nyttjar den fria rörligheten omfattas från socialförsäkringsförordningen, likt bör säkerställa för att varenda individ omfattas från en samt endast en socialförsäkringssystem inom taget.

Förordningen syftar även mot för att säkerställa för att ett individ inte någonsin förlorar social säkerhet genom för att röra sig mellan medlemsstaterna. ett arbetstagare likt intjänar pension inom enstaka medlemsstat bör mot modell ej vandra miste ifall denna vid bas från för att personen senare tar jobb alternativt ändrar bostadsort mot ett ytterligare medlemsstat.

Ömsesidigt erkännande från examens-, utbildnings- samt andra behörighetsbevis

[redigera | redigera wikitext]

Unionsrätten innehåller även vissa bestämmelser angående ömsesidigt erkännande från examens-, utbildnings- samt andra behörighetsbevis.^[25] Grundregeln existerar för att ett individ vilket existerar behörig för att jobba inom en visst arbete inom ett medlemsstat även existerar behörig för att jobba inom identisk arbete inom varenda övriga medlemsstater.

[1]

Dock förmå vissa krav vad gäller mot modell språkkunskaper ställas. Även inom dem fall då enstaka individ ej existerar behörig för att jobba inom en visst arbete inom sitt ursprungsland måste behörighet ges till för att jobba inom yrket inom den mottagande medlemsstaten ifall utbildningen existerar likvärdig tillsammans med den träning liksom behövs inom denna medlemsstat.

Förenklade regler angående framläggande från officiella handlingar

[redigera | redigera wikitext]

Genom enstaka förordning besitter regler angående framläggande från vissa officiella handlingar inom unionen förenklats.^[26] ett rad olika officiella handlingar besitter mot modell undantagits ifrån samtliga regler ifall legalisering liksom annars normalt gäller till erkännande från handlingar såsom utfärdats från andra stater.

Förordningen berör även krav vid översättning från officiella dokument.^[27]

Översikt

[redigera | redigera wikitext]

Nedan presenteras villkoren samt innebörden från den fria rörligheten till olika kategorier från personer.

Grund på grund av uppehållsrätt	Uppehåll inom upp mot tre månader	Uppehåll inom mer än tre månader dock mindre än sex månader	Uppehåll inom mer än sex månader	Uppehåll efter fem tid
Anställda samt deras familjemedlemmar	Uppehållsrätt kräver endast besittning från enstaka giltig resehandling. Om du vill stanna längre än tre månader kan du behöva visa för landets myndigheter att du kan försörja dig ekonomiskt Full passage mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor liksom inhemska medborgare.			Permanent uppehållsrätt tillsammans med full ingång mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.
Egenföretagare samt deras familjemedlemmar	Uppehållsrätt kräver endast besittning från ett giltig resehandling. Full resurs mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor vilket inhemska medborgare.			Permanent uppehållsrätt tillsammans med full passage mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem.
Arbetssökande samt deras familjemedlemmar	Uppehållsrätt kräver endast besittning från enstaka giltig resehandling. resurser mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem är kapabel begränsas. EU:s medborgare har rätt att resa, bo och arbeta i hela EU	Uppehållsrätt kräver besittning från enstaka giltig resehandling samt för att personen besitter ett faktisk tillfälle för att hitta ett jobb. resurser mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem förmå begränsas.	Uppehållsrätt saknas inom allmänhet	–
Studenter samt deras familjemedlemmar		Uppehållsrätt kräver för att personen bedriver studier alternativt genomgår ett yrkesutbildning nära enstaka accepterad institution, samt äger enstaka heltäckande sjukförsäkring vilket gäller inom den mottagande medlemsstaten samt avger ett förklaring alternativt motsvarande ifall för att denne alternativt denna äger tillräckliga tillgångar till sig egen samt sin släkt på grund av för att ej bli enstaka tryck till den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem beneath vistelsen. Full ingång mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor såsom inhemska medborgare, utom vilket gäller studiemedel.		Permanent uppehållsrätt tillsammans full ingång mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor liksom inhemska medborgare.
Övriga unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar		Uppehållsrätt kräver för att personen besitter tillräckliga tillgångar till sig egen samt sin släkt på grund av för att ej bli ett tryck på grund av den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem beneath vistelsen, samt äger enstaka heltäckande sjukförsäkring såsom gäller inom den mottagande medlemsstaten. Full ingång mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor vilket inhemska medborgare, utom vad gäller studiemedel.		Permanent uppehållsrätt tillsammans full ingång mot den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem vid identisk villkor vilket inhemska medborgare.

Begränsningar

[redigera | redigera wikitext]

Den fria rörligheten till personer är kapabel inskränkas tillsammans hänsyn mot allmän ordning, allmän säkerhet samt folkhälsa.

sådana begränsningar får endast tillämpas vid en icke-diskriminerande sätt, motiveras tillsammans med hänsyn mot en trängande allmänintresse samt existera proportionerliga; dem måste alltså existera ägnade för att säkerställa förverkligandet från den mål såsom eftersträvas samt ej vandra utöver vilket vilket behövs på grund av för att nå denna målsättning.^[28] Inskränkningar motiverade från allmän ordning samt allmän säkerhet måste beakta omständigheterna inom varenda enskilt fall.

Inskränkningar tillsammans hänsyn mot folkhälsa får endast motiveras från någon från dem sjukdomar likt existerar epidemiska i enlighet med Världshälsoorganisationen alternativt någon ytterligare smittsam infektions- alternativt parasitsjukdom till vilken säkerhetsåtgärder även gäller dem egna medborgarna inom den berörda medlemsstaten.

VIKTIGA PUNKTER

Coronavirusutbrottet 2019–2021

[redigera | redigera wikitext]

Till resultat från covid-19-pandemin införde dem flesta Schengenstater inom mars 2020 tillfälliga gränskontroller, inom vissa fall även inskränkningar inom rätten mot fri rörlighet till personer. detta innebär för att även personer såsom innehar giltig resehandling förmå nekas inresa mot medlemsstaterna, ifall dem ej möter särskilda krav.

dem egna medborgarna existerar allmänt ständigt undantagna, liksom andra personer vilket existerar bosatta alternativt arbetar inom en nation. Den 16 mars 2020 föreslog Europeiska kommissionens ordförande för att Schengenområdet samt övriga Europeiska unionen inför en temporärt inreseförbud ifrån omvärlden. Förbudet skulle gälla samtliga utom unionsmedborgare, deras familjemedlemmar, hållbart bosatta inom unionen samt vissa andra grupper, t.ex.

diplomater samt experter från olika stöt vilket behövs till sjukvården.^[29]

Relation mot Schengensamarbetet

[redigera | redigera wikitext]

Schengensamarbetet kompletterar den fria rörligheten på grund av personer genom för att gränskontrollerna mellan dem medlemsstater likt deltar inom Schengensamarbetet existerar avskaffade. Istället äger gränskontrollerna nära dem yttre avgränsningar mot tredjeländer förstärkts.

Syftet existerar för att underlätta den fria rörligheten till personer, framför allt till varutransporter, såsom lastbilar, samt på grund av arbetstagare inom gränsområden liksom dagligen pendlar ovan avgränsningar. Avskaffandet från dem inre gränskontrollerna påverkar dock ej villkoren på grund av för att utöva den fria rörligheten till personer. Även inom Schengenområdet måste unionsmedborgare samt deras familjemedlemmar uppfylla kraven till fri rörlighet då dem rör sig ovan avgränsningar.

mot modell måste varenda inom regel inneha enstaka giltig resehandling samt behärska uppvisa denna vid begäran nära mot modell ett vanlig poliskontroll. Tillfälliga gränskontroller kunna återinföras liksom enstaka sista utväg angående detta förekommer en allvarligt hot mot den allmänna ordningen alternativt den inre säkerheten inom enstaka medlemsstat.

till tillfället ingår 26 stater inom Schengenområdet: 22 från EU:s 27 medlemsstater samt Island, Liechtenstein, Norge samt Schweiz genom särskilda associeringsavtal.

Den fria rörligheten innebär bland annat att EU-medborgare, utan några särskilda formaliteter, har rätt att resa till och vistas i ett annat medlemsland i tre månader

Bulgarien, Cypern, Kroatien samt Rumänien existerar varenda fullt bundna från Schengenregelverket, dock tillämpar ännu ej dem delar såsom rör avskaffandet från dem inre gränskontrollerna. Irland står utanför större delen från Schengensamarbetet, dock deltar inom vissa delar vilket rör framför allt polissamarbete samt straffrättsligt samarbete.

Ekonomiska samt politiska effekter

[redigera | redigera wikitext]

EU-migrant existerar ej ett begrepp såsom besitter någon juridisk innebörd inom EU-rätten, utan används främst från svensk media på grund av för att beteckna dem EU-medborgare vilket utnyttjar sig från den fria rörlighetens korrekt mot inresa samt tre månaders uppehåll inom enstaka ytterligare EU-stat inom annat avsikt än för att turista, söka jobb alternativt analysera samt liksom ej heller besitter tillgångar tillräckliga till för att försörja sig själva väl vid område.

Begreppet äger främst använts på grund av för att beteckna EU-medborgare likt reser ifrån medlemsstater tillsammans med lägre finansiell standard mot medlemsstater tillsammans med högre finansiell standard. Syftet till för att uppehålla sig inom den nya medlemsstaten kunna existera för att erhålla resurser mot dem nationella välfärdssystemen, sålunda vilket medicinsk hjälp, arbetslöshetsunderstöd alternativt andra sociala förmåner, dock även för att tjäna valuta genom t.ex.

prostitution^[30] alternativt tiggeri. EU-migrant vilket term äger kopplingar mot begreppet välfärdsturism, alternativt social turism, samt dem diskussioner likt något som har transporterats eller flyttats angående risken till utnyttjande från välfärdsskillnader inom unionen nära tiden på grund av EU:s utvidgning inom östra Europa.^[31]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]