Bellmanhistoria vill du se mina gröna kallsonger

 
 
 
 
 
 
 
 
Solen glimmar blank samt trind,
Vattnet likt ett spegel;
Småningom upblåser vind
I dem fallna segel;
Vimpeln sträcks, samt tillsammans med ett år
Olle på ett Höbåt står;
Kerstin ur Kajutan går,
Skjuter lås samt regel.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle klår sit öra;
Rodret vrides, skutan vänds,
Gubben besitter at göra;
Under skarpa ögonbryn
Grinar han mot soln inom skyn;
Kerstin, gubbens hjertegryn,
Skal idag seglen föra.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Seglen fladdra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
Lyran brummar, böljan slår,
Alt tillsammans våld samt yra;
Skutan knarkar, bräcklig, gles,
Vimplens fläckt inom toppen ses,
Tuppen gol så sträf samt hes.
Nu slog klockan fyra.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Movitz stöt åt dem inom lurn,
Som på skutan fara.
Olle ni hvad kostar Tjurn?
Lyssna hvad dem svara.
Hör hvar är ni hemma ni?
Ifrån Lofön komma vi
Med Grönsaker, Silleri,
Mjölk samt Äplen klara.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Si enstaka Julle skymtar fram,
Marjo åran lyftar,
Med sin löfbrodd, mjölk samt lam
Hon åt tullen syftar,
Har inom knä enstaka bytta smör,
Kersbärs-korgar frammanför;
Marjo för tillfället sin lofsÃ¥ng gör,
Snyter sig samt snyftar.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Ulla Winblad skratta, sjung,
Spritt nära Solens strÃ¥lar,
Jäspa ej, lös up din pung,
Tag fram grupp samt nålar;
Fästa din Salopp igen
Nös du?

Prosit lilla vän!
Si där äger ni Hessingen,
Gröna trän samt pålar.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Ulla, Fästman på dig ser,
Kom min Norström lilla,
Sätt dig bred nära mej, sitt ner,
Fritt din låga stilla;
Vi äga varenda lika rang.
Lustigt!

Efter 3 minuter kom finnen ut

hör basuners klang.
Prosit samt Contentement!
Dyrbar ögonvilla.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Kon inom vassen tecken sin kropp,
Snärd inom våta tågen,
Bruna Oxen kastar opp
Himmelsblåa vågen,
Ängen står inom härlighet,
Kalfven dansar yr samt fet,
Hästen tumlar stolt samt het,
Svinet går inom rågen.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Vid et träd uppå enstaka slätt
Syns ett person som skjuter förbida
Dagens morgon tydlig samt lätt,
Foglens sång samt qvida;
Bakom trädets tjocka stam
Bössan syns samt skymtar fram,
Hunden trogen liksom et lam
StÃ¥r nära skyttens sida.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Morgon supen, Movitz, går;
Ljufligt böljan svallar;
Ser ni Ekensberg?

Gutår!
Hör hur människor trallar;
Där framsätter ett sin fot,
Klotet käglorna slår mot;
Hör ni dunsen af hans klot
Uti bergen skallar?

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
I ett löfsal kring en stop
NÃ¥gra fordon för kollektivtrafik skratta,
Ropa trumf, samt allihop
Uti stopet fatta;
Somliga tillsammans sträckta ben
Sofva godt samt snarka ren,
Hvila hufvud mot enstaka sten
PÃ¥ enstaka blomstermatta.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
PÃ¥ den klippan, där nära strand
Sjelf Chinesen prålar,
Bildar, af enstaka näfva sand,
Skönsta blomster-skålar;
Uti leret brännes in
En Apelles pensel fin.
Ulla Winblad, min Cousine!
Ser ni hur jag målar.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Såg ni idag Mariæberg,
Så titta längre neder,
Med enstaka citrongul samt bleknad färg
Sig en tjäll utbreder.
Fönstren glittra, kännen J
Ej Salpetersjuderi?
En gång, Ulla,raillerie!
Palten dit dig leder.

*)

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Fällom lodet på vårt djup,
Jäspa ej samt nicka,
Sof ej, öpna flaskan, sup,
Bjud Mamsellen dricka;
Vakna Movitz, ser ni ej
Lazari stor byggnad för kungligheter, sÃ¥ säj?
Akta näsan ni på dej
För hvar fin flicka.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Tornens spetsar blänka ren,
Kors samt tuppar glimma,
Morgonrodnans klara sken
Syns inom vattnet strimma;
Barnet leker gladt nära strand,
Samlar stenar inom sin hand,
Slungar stenen dit ibland
Där likt gässen simma.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Lossa tågen, seglen fäll,
Ren syns Skinnarviken,
Med dess Kojor samt Castell,
Branta en stor naturlig upphöjning av jordens yta samt diken;
Under små kolsvarta tak
Gnälla pumpar, flamma samt brak,
Hästen sträcker foten spak,
Gnäggar, rädd för spiken.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Med sitt klappträd ner nära strand
Pigan står så kåter,
Knyter til sitt förkläds-band,
Och sin barm uplåter;
Barbent denna på bryggan står,
Räknar någon som har blivit besegrad eller nedslagen klockan slÃ¥r,
Flitigt sig på benet klår,
Svettig, sur samt våter.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Allstäds godt, dock hemma bäst!
Sagta lät oss unna
Vattukörarn tillsammans sin häst
Hvälfva angående sin tunna;
Kärlet glittrar, hjul går,
Sprundet sprutar, hästen slår.
Om den pragt för ögat står
Sjunga dem vilket kunna.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Jeppe tutar, trumman går,
Böneklockan klämtar;
Sotarn mörk inom skorsten stÃ¥r,
Hvisslar, sjunger, skämtar;
Bagarn sina korgar kör,
Smeden ren sin slägga rör,
Ren båd' Knekt samt Granadör
Vid geväret flämtar.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Skyndom dit vår hydda fins,
Gömmom not samt flöte;
Stöt uti basun, samt mins
Detta glada möte.
Farväl Jörgen, Truls samt Hans!
Farväl flickor, spel samt dans!
Ulla tog sin myrten krans
I Neptuni sköte.

* * *

 
 
 
 
 
 
 
 
Norström stjelper sin peruk
Af sin röda skalle,
Och min Ulla blek samt sjuk
Lät sin kjortel falla,
Klef så bredbent inom paulun;
Movitz efter tillsammans basun:
Maka åt dig Norström!

Frun
Hör ju til oss alla.