Träblåsinstrument som har enkelt rörblad

Klarinett
Klarinetter Böhm-system samt Oehler-system
Typ	Träblåsinstrument, enkelt rörblad
Spelsätt	Enkeltunga, dubbeltunga, klaffklick, trippeltunga, fladdertunga
Del av	symfoniorkester, blåskvintett, blåsorkester
Förekommer i	wienklassisk melodier, romantisk melodier, modernistisk melodier, jazz, svensk folkmusik, klezmer m.m.
Noterat omfång	e–~c4
Instrumentkör

Klarinett existerar en träblåsinstrument tillsammans med enkelt rörblad.

Den existerar en mångsidigt instrument likt används flitigt inom flera olika musikstilar, från allt folkmusik mot jazz samt klassisk toner.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Johann Christoph Denner inom Nürnberg presenterade sin alster, instrumentet chalumeau, den 14 januari1690.

Chalumeau existerar grunden mot klarinetten. detta såg ut liksom ett blockflöjt dock ägde cylindrisk borrarbete, klarinettartat munstycke samt fanns försett tillsammans med numeriskt värde klaffar. inom start från 1700-talet utvidgades spelregistret uppåt från Denner alternativt hans son Jakob genom införandet från enstaka registerklaff.

detta blev då möjligt för att utnyttja överblåsning samt tonomfånget utökades inom princip mot detta dubbla. Detta nya, ljusa samt mot ett start skarpa tonområde liknade trumpetens (clarino) samt instrumentet fick därför varma clarinett – små trumpet.

Från mitten från 1700-talet samt hundra tid vidare ägde klarinetten fem klaffar.

detta räckte på grund av för att täcka en stort räckvidd samt motsvarade höga speltekniska krav. Wolfgang Mozarts klarinettkonsert inom A-dur ifrån 1791 förmå tjäna såsom modell vid vilket instrumentet förmådde.

Under 1800-talet utökades antalet klaffar mot ovan 20 stycken inom numeriskt värde skilda utvecklingslinjer, den tyska oehlerklarinetten samt den franska böhmklarinetten.

Mekaniskt uppvisar dem stora skillnader, dock detta existerar många svårt för att åtskilja deras klang.

Det är en eller två tunna tungor som tillverkas av hårda vassrör

Bägge varianterna används inom dag: oehlerklarinetten maximalt inom Tyskland samt Österrike, medan böhmklarinetten dominerar inom övriga nationer. Även angående den franska klarinetten små frukter från växter Theobald Böhms namn, skapades den 1844 från H. Klosé samt A. Buffet. dem ägde dock utnyttjat några från Böhms radikala förbättringar från tvärflöjtens mekanik inom sin klarinett.

Konstruktion

[redigera | redigera wikitext]

Det finns klarinetter inom flera olika storlekar samt stämningar, dock den vanligaste existerar stämd inom Bess samt kallas därför bessklarinett. Klarinetten existerar följaktligen en transponerande instrument. inom symfoniorkestern existerar bessklarinetten jämbördig tillsammans med a-klarinetten, såsom existerar ganska lik den förra, dock existerar stämd enstaka halvton lägre samt blir därmed aningen större.

Denna stämning fullfölja för att a-klarinetten existerar särskilt lämpad på grund av spel inom tonarter tillsammans med korsförtecken. till bessklarinetten existerar tonarter tillsammans b-förtecken (♭) lättast för att spela. inom symfoniorkestern används även den mindre essklarinetten, såsom inom sitt höga förteckning besitter enstaka skarpare klang än dem större instrumenten inom identisk släkt, samt basklarinetten.

Essklarinetten trivs bäst inom tonarter tillsammans b-förtecken. Den används många inom militärorkestrar, var den utför sig väl tillsammans tillsammans bleckblåsinstrumenten.

Klarinettens noterade räckvidd existerar e–c⁵. från detta till en blåsinstrument många breda förteckning används dem högsta tonerna många sparsamt. Dessa existerar även både svårblåsta samt äger till legatospel jobbiga grepp.

En ytterligare klarinettegenskap existerar dess många stora dynamik.

detta går för att spela fortissimo – var visserligen enstaka sektion andra instrument kunna överrösta – dock knappast något annat instrument förmå spela en svagare pianissimo än klarinetten.

En frekvensanalys från klarinettens ton visar för att den existerar många övertonsrik, tillsammans med dominans från dem udda övertonerna vid bas från för att vågformen såsom en oscilloskop visar existerar nära nog symmetrisk.

angående man bör producera enstaka klarinettliknande klang syntetiskt utgår man vanligen ifrån ett fyrkantvåg, liksom man filtrerar.

C-klarinetter nyttjas främst från folkmusiker.

Den är ett mångsidigt instrument som används flitigt inom flera olika musikstilar, alltifrån folkmusik till jazz och klassisk musik

inom symfoniskablåsorkestrar används ofta altklarinetter. Mer sällsynta existerar kontraalt- samt kontrabasklarinetter.

Klarinettens delar existerar (i figuren nedifrån samt uppåt):

• Klockstycket. inom sällsynta fall förmå detta finnas enstaka extraklaff på denna plats till för att åstadkomma den ytterligare baston, liksom förekommer bland annat inom några från W.

  A. Mozarts kompositioner.

• Nedre spelstycket tillsammans med klaffar till dem lägre tonerna. Spelas tillsammans motsats till vänster grabb samt vänster lillfinger
• Övre spelstycket tillsammans klaffar till dem högre tonerna. Spelas tillsammans vänster grabb samt motsats till vänster pekfinger (drillklaffarna)
• Päronet (på somliga klarinetter sektion från detta övre spelstycket)
• Munstycket

Klockstyckets form eller gestalt äger innebörd till den akustiska kopplingen ifrån den svängande inlåsta luftpelaren inuti instrumentet samt mot rymden utanför instrumentet.

Detta gäller strängt taget endast då varenda, alternativt nästan varenda, högerhandsklaffarna existerar slutna. Teoretiska beräkningar visar för att detta existerar fördelaktigt tillsammans med enstaka profil såsom ansluter mot ett exponentialkurva.

Instrumentets ursprung kan spåras tillbaka till tidigare instrument som chalumeau, men det var den tyske instrumentmakaren Johann Christoph Denner som anses ha utvecklat den tidiga klarinetten runt 1690

identisk resonemang kunna till övrigt föras även beträffande högtalare. på grund av högre toner, då dem nedersta högerhandsklaffarna existerar öppna, äger klockstycket ingen effekt alls. Dessa toner går utmärkt för att spela även tillsammans klockstycket avlägsnat.

På klarinetter tillverkade vid senare period existerar ofta munstycket, samt ibland även päronet samt klockstycket tillverkat från mörk plast inom stället på grund av virke.

vid enkla klarinetter från sämre standard är kapabel allt virke artikel ersatt från plast (ofta ebonit). Sällsynt förekommer även klarinetter helt tillverkade inom metall, dock dessa kallas ändå träblåsinstrument.

På munstycket fästes rörbladet (som brukar kallas röret – jämför den något ålderdomliga benämningen rör till växter inom strandkanten från vattendrag) tillsammans med enstaka speciell klämma såsom omsluter munstycket.

Rörbladet existerar en precis slipat stycke från detta storvuxna gräset italienskt rör(Arundo donax, förväxlas ofta tillsammans bambu) liksom existerar många tunt inom en kortänden. detta existerar nära rörbladet likt tonen bildas genom för att rörbladet skakar då dess kant blåses an. en liknande rör används till saxofoner. Rören tillhandahålls inom olika numrerade hårdheter.

Nybörjare brukar nyttja mjuka sorter, medan vana klarinettister brukar föredra tuffare rör.

Rören existerar ett förbrukningsvara, då dem tenderar för att rämna, flisas alternativt förlora sin elasticitet efter långvarigt bruk.

Hos träblåsinstrument bildas tonen av att luften blåses antingen mot en skarp kant

Numera finns även rörblad tillverkade från plast, kevlarfiber samt andra syntetiska ämnen. Dessa besitter mot viss sektion andra attribut än dem från virke. modell vid tillverkare från syntetiska rörblad existerar Fibracell samt Légère.

Klaffsystemet vid den avbildade klarinetten kallas böhmsystemet. identisk, alternativt liknande struktur används även vid oboer samt andra träblåsinstrument.

en förenklat struktur tillsammans färre klaffar kallas halvböhmsystem. vid undersidan från nedre spelstycket finns ett små metallvinkel, liksom nära spelning vilar mot högra handens tumme. förbättrad instrument besitter försilvrad mekanism; vid enklare instrument existerar mekanismen förnicklad.

På baksidan från övre spelstycket finns ett speciell klaff, liksom sköts tillsammans med vänster tumme.

Hålet beneath denna klaff existerar förlängt tillsammans en begränsad rör (här avses rör inom konventionell bemärkelse) likt sticker in enstaka små bit inom tonkanalen. då denna klaff trycks in hoppar tonläget upp enstaka oktav plus enstaka kvint, även kallat duodecima, alltså mot tolfte skaltonen räknat ifrån den tidigare tonen.

Instrumentet har ett dubbelt rörblad som musikern blåser i för att skapa ljud

detta existerar denna lilla rörstump, såsom inom förening tillsammans för att tonkanalen existerar svagt kegelformad, existerar anledningen mot för att hoppet ej blir enstaka oktav, vilket detta annars skulle bli nära därför kallad överblåsning. då denna klaff existerar öppen agerar man inom detta övre registret. Alldeles intill registerklaffen finns en tonhål, vilket även spelas tillsammans vänster tumme.

En fallande skalanoterad inom C-dur (inga förtecken) erhålles genom för att man tillsammans med fingrarna successivt täcker tonhålen ifrån munstycksänden samt vidare neråt inom riktning mot klockstycket. Detta klingar inom B-dur (med numeriskt värde b-förtecken) vid enstaka bessklarinett, medan detta vid enstaka a-klarinett klingar inom A-dur (med tre korsförtecken).

Analogt klingar detta inom essdur (tre b-förtecken) vid ett essklarinett.

Träblåsinstrument är en grupp musikinstrument bland blåsinstrumenten som vanligen är gjorda av trä (men metall förekommer)

Stämningen påverkas ett aning från instrumentets temperatur, såsom efter enstaka stunds spelning stiger något vid bas från den varma utandningsluften. Musikern förmå inom någon mån kompensera detta genom olika hårt läpptryck mot röret. tillsammans med identisk teknik förmå man även åstadkomma vibratospel.

Med böhmsystemet frambringas varenda halvtoner inom den kromatiska skalan genom för att man sätter en finger vid lämplig klaff, likt då öppnar en hål halvvägs mellan dem huvudhål, vilket täcks tillsammans med fingrarna.

vid en halvböhminstrument får man halvtoner genom gaffelgrepp, detta önskar yttra man underlåter för att täcka en alternativt annat hål inom den eljest kontinuerligt täckta tonhålraden på grund av enstaka viss ton. detta existerar dock svårt för att vid detta sätt åstadkomma helt rena toner.

Klaffarna existerar försedda tillsammans putor – ett små filtkudde, övertäckt från en ytterst tunt samt smidigt klaffskinn, vilket svarar på grund av tätningen kring tonhålen.

inom äldsta tider användes ett fisks simblåsa liksom klaffskinn. Efter långt samt träget spelande går detta hål vid klaffskinnet, samt då måste instrumentet putas om. inom instrumentvården ingår även för att då samt då rengöra dem flera lagringarna till klaffarna samt smörja dem tillsammans tunn olja.

Alternativa mekanismer

[redigera | redigera wikitext]

• tidig klarinett tillsammans med 4 nycklar (~ 1760)

• Iwan Müller klarinett tillsammans med 13 nycklar tillsammans med läderklädsel samt infällda koniska tonhål (1812)

• Albert klarinett, utvecklad från Eugène Albert omkring 1850, står tekniskt sett mellan Müller- samt Oehler-klarinetten

• Baermann-Ottensteiner klarinett, omkring 1860, står tekniskt sett mellan Müller- samt Oehler-klarinetten

• Oehler klarinett tillsammans med 22 nycklar, 5 ringar samt en lock, utvecklades 1905

• Böhm klarinett tillsammans med 17 tangenter samt 6 ringar, utvecklades 1843

• Full Böhm-klarinett tillsammans 19 nycklar samt 7 ringar, dev.

  1870 från buffé Crampon

Andra klappsystem:

På Müllers period (början 1800-talet) ägde klarinetten vanligen sex klaffar. Müller införde ytterligare sju, alltså totalt tretton klaffar samt plats ljus tillsammans den konstruktionen 1812. vid Müllers klarinett saknas dem ringklaffar, såsom existerar ett löpande punkt inom Böhms konstruktion, likt skapades inom slutet från 1830-talet.

Müller uppges liksom uppfinnaren (1806) från den klaffkonstruktion likt innebär ett små kopp såsom håller den lilla huvudstöd från filt samt supertunt skinn, liksom utgör själva ventiltätningen nära mekanismens yttersta sektion.

detta plats även han likt införde tumstödet, vilket medgav bekvämare hantering från klarinetten, liksom då kunde behållas närmare vertikallinjen än tidigare.

Från Müller-klarinetten utvecklades genom för att införa ringklaffar samt lägga mot ytterligare klaffar runt 1860 Ottenstein-klarinetten, samt genom för att fullända detta 1905 mot Oehler-klarinetten.

Albertmekanismen fanns ett vidareutveckling från müllermekanismen.

Denna ägde liksom müllermekanismen tretton vanliga klaffar, dock Albert lade mot numeriskt värde ringklaffar. Instrumentmakaren Selmer besitter senare gått vidare tillsammans Alberts mekanism samt lagt mot ytterligare vanliga klaffar samt ringklaffar.

Albertklarinetter existerar särskilt lämpade till för att åstadkomma dem kvartstoner, såsom förekommer inom österländsk toner, samt dem existerar följaktligen populära inom dem länder, var denna typ från melodier omhuldas.

Albertmekanismen lämpar sig väl på grund av glissando-spel, vilket existerar svårare för att åstadkomma vid enstaka böhmklarinett.

Normaltonen ettstrukna a plats tidigare 435 Hz, dock inom start vid 1900-talet övergick flera symfoniorkestrar mot stämningen 440 Hz, vilket numera besitter blivit standard.

Andra träblåsinstrument har så kallade rörblad

Albert föregrep detta samt stämde flera från sina klarinetter ännu högre än 440 Hz. Detta går väl på grund av sig nära solospel, dock innebär för att detta inom ljus ej går för att nyttja dessa gamla, högt stämda instrument inom ensemblespel tillsammans tillsammans med moderna instrument.

Klarinetter inom Albert-systemet användes flitigt inom jazzen vid 1900-talet samt används ännu inom sydösteuropeisk folkmusik.

Ovannämnda struktur existerar numera därför gott såsom helt utkonkurrerade från böhmsystemet, dock kunna ännu sällsynt inträffa inom några delar från världen.

Spelsätten skiljer sig något mellan systemen, sålunda besitter man börjat tillsammans med en struktur samt senare förändras mot en annat, därför måste nya grepp inövas. Detta gjorde för att detta nya böhmsystemet mot för att börja tillsammans ej accepterades från vissa musiker. dock dessa äger idag samtliga gått ur tiden, därför böhmsystemet står för tillfället nästan utan konkurrens till träblåsarna.

detta existerar bara inom Tyskland samt Österrike liksom Oehler-klarinetter ännu spelas.

Tillbehör

[redigera | redigera wikitext]

• Då klarinetten ej spelas, skyddas detta ömtåliga rörbladet från enstaka kapsel från metall alternativt plast, såsom trä ovan munstycket.
• Vid frakt förvaras klarinetten isärtagen inom en hårt alternativt mjukt specialtillverkat etui.

  på grund av den seriöse klarinettspelaren, vilket äger både ett bessklarinett samt enstaka a-klarinett, finns dubbelfodral.

• Som ytterligare skydd nära uselt klimat finns en etui från mot modell smärting alternativt nylon, likt sätts utanpå etuiet. detta stängs tillsammans med blixtlås alternativt tryckknappar. inom fodralet finns lokal för:
  • viska alternativt trasa, till urtorkning från tonkanalen efter avslutad spelning (Det blir nämligen ofrånkomligt kondens från fuktig utandningsluft, liksom ständigt uppstår efter enstaka stunds spelning.

    detta existerar många viktigt för att man torkar omsorgsfullt, eftersom detta annars är kapabel hända för att träet spricker, vilket existerar förödande på grund av tonbildningen),

  • reservrörblad,
  • en små dosa tillsammans fett (fårtalg alternativt cerat), likt används på grund av insmörjning från dem korkpackningar likt tätar samt smörjer skarvarna mellan klarinettens olika delar,
  • ibland även klarinettolja, på grund av impregnering från träet sålunda för att detta blir motståndskraftigt till kondens, och
  • nothållare – ett klämanordning avsedd på grund av stärka notkort (Den används nära sådana spelningar, var normala notställ ej förmå användas.

    Nothållaren fästes tillsammans med enstaka fingerprydnad intill skarven mellan övre samt nedre spelstycket.).

• Instrumentstället existerar ett fotförsedd kon, liksom passar in inom klarinettens klockstycke. Stället placeras vid golvet intill notstället, på grund av för att hålla enstaka a-klarinett inom beredskap, då musikanten agerar vid bessklarinetten samt vice versa.

Några välrenommerade klarinettillverkare

[redigera | redigera wikitext]

Kända klarinettister

[redigera | redigera wikitext]

Kända personer liksom dessutom spelar/spelade klarinett

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]